Jag tar en paus nu.

Det är så otroligt skönt att knölen i bröstet är ett avslutat kapitel. Det var en chock, som att rycka mattan under mina fötter. Jag tänkte så mycket på barnen och var skräckslagen. Att gå igenom en sån process och komma ut helskinnad på andra sidan har gjort mig ännu mer tacksam över livets alla glädjeämnen. 

Imorgon åker vi till Stockholm, bara jag och Jonas. Jag tror att det har hänt en gång tidigare, de senaste fem åren, att vi åker iväg ett dygn tillsammans och gör något bara han och jag. Vi båda ser fram emot det massor massor! 

Nu när det där svarta molnet är borta så har livet återgått till fantastiskt igen.

Jag vill egentligen bara uppdatera bloggen att jag mår bra. Eftersom bloggen endast är ett litet litet urval ur mitt liv som lätt kan leda till egna tolkningar, slutsatser och en bild av mig som inte alls stämmer så kommer jag att sluta skriva. Åtminstone tills vidare. Det har ju blivit väldigt få inlägg senaste tiden ändå och blogg känns inte längre som rätt kommunikationskanal för mig. 

Så... Tack för mig. 

Hejdå macken! :)

Jag älskar mitt jobb

Jag har börjat jobba vid sidan av studierna... och jag älskar det!! Det är så himla roligt och spännande men framförallt så känns det aktuellt och meningsfullt.

Jag har en ganska nischad tjänst. Jag jobbar som studie- och yrkesvägledare på vuxenutbildningen med inriktning mot elever som läser SFI - svenska för invandrare. Alltså människor med ett annat modersmål än svenska och ett annat födelseland än Sverige. 

Jag kommer vägleda i snäv bemärkelse genom enskilda vägledningssamtal och i vid bemärkelse genom gruppinformation, studiebesök, bjuda in gäster som informerar om sina yrken osv. Syftet är bland annat att de ska bli bättre rustade för att bli en del av det svenska samhället. 

Idag överraskade jag gruppen med att säga en mening på arabiska. Det var uppskattat och ledde till skratt även om de flesta har andra modersmål än just arabiska. Jag har rest till många länder med det arabiska språket och skulle gärna lära mig det. 

Jag drömde om att bli reseledare när jag var yngre och ville lära mig allt om olika kulturer. När andra åkte på solsemester så åkte jag till Beirut eller Egypten. Jag har pluggat tre språk förutom engelska och svenska. Nu får jag plocka fram den sidan av mig och kombinera det med mina kunskaper som studie- och yrkesvägledare. 

Jag är redan förtrollad av mitt arbete. Jag har stor respekt för dessa människor och jag är stolt att få lära dem det jag kan och vara ett stöd i deras integrering.

 

Stress

Tänk vad stress gör med våra kroppar! 

Jag tappar mer hår och har fått 14 (!!) synliga finnar i ansiktet. Allt började i samband med att jag åkte till Gävle sjukhus. Det som syns på utsidan är kanske ändå bara en bråkdel av vad som händer på insidan. 

Jag blir yr i huvudet och ser suddigt så fort jag pratar om något jobbigt eller minsta stressande. De senaste veckorna har varit skitjobbiga och jag är fortfarande inte helt återställd. Det ilar i huvudet av att skriva om det till och med. 

Mycket att fira

Jag har fått jobb!!! Jag kommer jobba 25% som studie- och yrkesvägledare parallellt med studierna och jag börjar på torsdag!

Samma dag som jag var till läkaren och fick bekräftat att jag hade en knöl i bröstet så ringde de från jobbet som jag hade sökt för en telefonintervju.

Sen stockholmsvecka med avslutande opponering på B-uppsatsen och muntlig presentation inför klassen och sedan födelsedagsmaraton på det. Jag fyllde 32 i lördags och Klara fyllde 2 år i söndags. 

Min kropp och själ är trött men tacksam.

  

Frisk

Jag är frisk. Knölen var en vätskefylld cysta. Idag är jag tacksam och ödmjuk inför livet. 

Färg på känslorna

Ikväll tränger jag undan känslorna. Rädd att släppa fram oron och hamna i mörkret igen. Men på nåt sätt hittar känslorna ut iallafall genom penseln. 

En tavla i blå toner. En tavla med de som betyder mest av allt. Mitt i det blåa så pumpar fyra hjärtan som lyser upp. 

Imorgon hoppas jag att jag kan lämna oron och ångesten bakom mig och får vända hem med glada besked och kasta mig över barnen med kramar. 

Var rädda om varandra!

Ännu en tavla

Dyrån. Inte min starka sida att måla verkliga miljöer. Ska försöka göra den igen fast en fri tolkning. Inte så pretentiöst. Får se om det går bättre.