KAOZ

Vaknar med ett ryck av att Hannes ropar förtvivlat efter pappa. Han har tydligen sett Jonas i fönstret. Jonas ringer från telefonen i Volvon och är helt uppstressad. 

"Mobilen är borta... Plånboken är hittad... Glömde dem på taket på bilen... Har stoppat en inbrottstjuv hos Stomberg... Vi är ute och letar min telefon... Den hade inget batteri... Inbrottstjuven hade verktyg i väskan... Hotfull när vi frågade om mobilen.."

Vänta VA?! Var är DU??????? Trodde att du låg i sängen med mig?!?! Vad gör du???? Vad händer???

"Klara vaknade tidigt... Jag åkte till förrådet... Mobilen och plånboken har försvunnit!!!! Jag la dem på taket på bilen. Jag letar nu. Men inbrottstjuven står här med Danne."

Men stopp stopp stopp. 

HANNES, PAPPA KOMMER SNART. KOM HIT TILL MAMMA! 

Inbrottstjuv?! Men va?! Var är Klara?? Var är du? Var är tjuven? 

Puh. Vilket uppvaknande. Tog med barnen i vagnen och gick en promenad för att leta telefonen som är avstängd och inte går att spåra. Hittade den inte. Alla bilder... Suck. 

Nu är vi uppklädda, hela familjen. Ska på julbord i Växbo. På med läppstift och nya tunikan och kör kör kör!!! Det blir alltid stressigt på ett eller annat sätt. Det här var inte precis något förutsägbart stressmoment. Man tror man är förberedd... MEN det blir jul ändå. 

Bye bye salongskrälle

Har flyttstädat på salongen med mamma idag. Jonas har varit hemma med barnen i två dagar så att jag har kunnat jobba intensivt med salongen.

Nu är nycklarna överlämnade, salongen godkänd av föreningen och en stor sten har släppt från mina axlar. Lite bokföring kvar bara sen byeeee byeeee!!

Julförberedelser

Jag ligger riktigt bra till i år konstigt nog. 

Imorgon har mamma och Janne bjudit med min familj och min brors familj på mumsigt julbord i Växbo. Så himla mysigt och gott ska det bli! Det är riktigt stämningsfullt där och väldigt bra mat. Tackpresent och kläder inför detta - check! 

Kläder inför julafton - check.

Paketkalender - check

Julklappar - nästan check. Vet vad jag ska köpa till alla. 

Jultomte på julafton - check

Utegran, adventsljusstakar och tomtestubbe - check (gardiner tar jag senare)

Julkort - fotat men inte framkallat

Hur sjutton gick det här till?! Med två små barn och salong som sålts, tömts och flyttstädats. Och nytt träningsprogram dessutom. Jag är imponerad av mig själv och klappar mig på axeln. Bra jobbat Mia! Julen är tamejtusan min tid. 

Nästa vecka blir det tomtemys i Långvind (?), tomtesaga i trolska skogen och på luciahelgen ska vi till våra bästaste dalahästar för att umgås och gå på tomteland i Mora. 

Sen kanske vi får en överdos av tomtar och då är det ju så bra upplagt att det är ett helt år till nästa jul. 

Flera steg efter

Är. Så. Trött.

Skippar träningen ikväll. Har packat på salongen hela dagen. Så mycket grejer. Så många färgtuber. Så mycket hårprodukter, verktyg, hårnålen, kammar och allt möjligt. Har ett lager värt ca 50 000kr som vi har försökt strukturera upp och paketerat. Omöjlig uppgift. Systembolaget har blivit av med alla sina vinkartonger idag. 

Var ska jag göra av allt?!?! Efter pappas bodelning plöjde jag in kartonger och grejer i förråden. Och nu det här... 

Shit vad jag ligger steget efter alltså. Typ 2 mil av steg efter. Men ett steg i taget så kanske jag kommer ikapp lagom till pension. 

Nu brakar jag ihop hemma. Imorgon tar vi nya tag. 

Mindre lyckade julkort

Man måste ta tillfället när det ges. Plötsligt ville Hannes testa tomtedräkten och vi såg vår chans. Pangbom så hade vi slängt fram en liten julig plats att sitta på, lämpad för julkort. Endast mobilkamera till hands. Vetskapen om att vi har ca 3 minuter på oss innan chansen är förbi. Kanske slängde in en muta vid ett svagt ögonblick. Lockade med en överraskning i tomtesäcken. Pillade snabbt ner en dumlekola lite diskret.

Vet inte om vi fick till någon bra bild till slut. Men här kommer en kul bildserie för att minnas ungefär hur en den här aktiviteten gick till för oss julen 2014. 

Hannes blick säger allt. Nu du syrran... 

Klaras blick säger allt. Kkkkkära nnnnån då!

Näe, dom får sitta bredvid varandra istället. 

Klara blev en gremling

Klara hamnade bakochfram

Hannes busar med Klaras mössa

Klara försöker äta scenografin

Hannes försöker headbanga med Uffe (?)

Barnen tappar intresset

Hannes blev trött

Tomtarna rymmer 

Resultat av träningen

För en vecka sedan mätte vi oss. Efter en veckas träning mätte vi oss igen. Ganska överraskande resultat måste jag säga. Jonas har redan minskat 3 cm i midjan och ökat 5 cm runt bröstet. På EN vecka!! 

Jonas har förändrat sin livsstil genom att börja träna och att äta shake från herbalife till frukost, mellis och efter träning. Han har alltså lagt till det utöver sin vanliga kost (eftersom han sällan åt frukost eller mellis tidigare). Han tränar 2ggr/vecka och äter mindre sötsaker. När sötsuget kommer så äter han en morot. 

Jag har förändrat min livsstil genom att börja träna och äta mer protein. I stort sett mindre bröd och mer pålägg. En macka med dömycke pålägg istället för dömånga mackor med en uppdelad stackars skinkskiva på. Jag fortsätter äta sjukt mycket ägg med gott samvete (eftersom mitt kolesterol är tiptop och jag älskar ägg) och jag fortsätter sträva efter sunda och normala matvanor. Jag har tränat 2ggr/vecka och äter ett rejält mål direkt efter träning. Jag har minskat 2 cm runt midjan på den här veckan MEN jag känner redan skillnad på styrka och uthållighet. 

Wohooo! 

Sjusovarn

Sonen är född på "sjusovardagen" och det lever han verkligen upp till. Han mår som bäst efter ca 14 timmars sömn på natten. Vi nattar honom 19.00 och han behöver sova till minst 9.00 för att må som bäst. Tidigare har det varit bökigt eftersom Klara har väckt honom. Då blir han på dåligt humör och tröttheten smyger sig på under resten av dagen. Men nu verkar han ha vant sig med Klaras oljud på morgonen. 

Imorse satte jag Klara i lekrummet uppe medan jag var i badrummet och grejade. Rätt som det var hörde jag världens oväsen från Hannes rum. Det var Klara som väsnades. 

Klockan var kanske 8.30 och hon hade krupit in i Hannes rum. Buffat upp dörren och krupit in i rummet. Sen välte hon Hannes trumset. Men han sov vidare. Oberörd av Klaras rockkonsert en meter ifrån honom. 

Klokan 9.15 väckte Jonas honom och han svarade att han ville sova lite till. 

Trött kille!

Sänghimmel

Byggde en sänghimmel till lekrummet som sedan ska bli Klaras rum. Blev en väldigt mysig koja som vi redan spenderat mycket kvalitetstid i tillsammans. 

Tjuvstart av julmys deluxe

Vilken fantastisk helg! 

Lördag. Byggde sänghimmel, satte upp adventsljusstakar och stjärnor. Julduk på bordet och julkuddar på kökssoffan. Satte ihop en julgrupp i örtkrukan och blev allergisk. Konstaterade att "juligt" är den bästa inredningsstilen av dem alla. Vårt hus är som gjort för den juliga stilen. 

Söndag. Bästa mysdagen! Alla var här känns det som. Mankan, Tilda, Sväris och Neo var här och bakade pepparkakor med oss. Mamma kom förbi på spontanfika. Gick ut och satte upp julgran och pyntade i min farfars egentillverkade tomtestubbe. Bästa grannarna kom in på spontanfika. Skjutsade en annan granne till akuten för han hade fått in handen i en sågklinga (?). Åt hämtmat på sushibaren. 

Tankat energi kan man verkligen säga!

TGIF!

Fredag!!!!

Buspalatset och sen kom pappa brunbjörn hem. Kort besök av farmor och efterlängtade faster Tilda. Klara var helt bekväm att bli buren av Tilda trots att de inte setts på länge och DET är anmärkningsvärt. Hon är ganska kinkig nu när nån som inte träffar henne regelbundet kommer för nära. Men inte en min. 

En sväng på stan och sen tacos och fredagsmys hos mormor och Janne. 

Klara somnade pang tjong utan hosta och snörvel. 

Nu sitter jag med fötterna i ett fotbad och bara myser medan Jonas planerar bygget av Klaras rum. Blir det loft? Blir det inbyggda garderober? Eller vad blir det?! 

THANK GOD its friday! 

Träningen

Träningen gick skitbra!!!! Så himla roligt faktiskt. Nytta och nöje. Får träffa Marlene, Lina och Jonas en stund innan läggdags och samtidigt göra köttfärs av kroppen. Intressant och häftigt att vi alla går in för det här och ändrar matvanor och hela balunsen. Rackarns vad vi är bra!! 

Salongen

Så jag sålde en del av inventarierna i salongen. Och jag sålde nån arbetsstol och nåt fotstöd. Föreningen köpte köket. Så nu är det "bara" 35000kr i förlust. 

Då är fortfarande färglagret, stylingprodukter och två frisörstolar kvar att sälja. 

Tänk att det löser sig oftast på nåt jäkla vis. Tänk att nån dök upp och var intresserad av salongen efter typ 1,5 år... typ fem i tolv kan man säga eftersom mitt kontrakt går ut vid årsskiftet. 

PUH! Det här kommer säkert kännas bra längre fram. Just nu är det lite känslosamt. 

Genväg

Min träningsvärk idag är helt obeskrivlig. Att ta på en tröja är plågsamt och lyfta Klara är rena skämtet. 

Tänkte på det där dom hävdar att kosten är 80% och träningen är 20% för att nå kroppsliga resultat. Kosten är alltså en stor del. Ändå går det att ta "genvägar" med nån jäkla tollerishake?! Träningen är en liten del. Men där finns det för fasen inga genvägar! Där måste man svettas och plåga sig igenom varje rörelse som är gjord så att den ska vara så jobbig som möjligt. 

Min kropp skriker STANNA HEMMA. Kan man inte köpa ett träningspiller bara? Jag köper! 

Barnen

Ibland är dom så goa så jag dör gobarns-döden!!

"Mamma hon gapar inte, hon bara skrattar". Hannes tog uppgiften på största allvar. Det gjorde inte Klara. 

Ny dag, nya tag.

Tre timmar sömn var allt jag fick inatt. Kom i säng runt två och Klara var vaken 03.30 - 05.30 och sen gjorde hon morgon 06.30. En ångestattack äter upp all energi och man blir som tömd och utmattad. Så det hade behövts sömn. 

Men sen kom energiladdning på löpande band. Var till frisören och färgen blev fin. Kom hem till en son som skämde bort mig med kramar och närhet. Kändes som att han liksom läste av mig och agerade därefter. Barn alltså! Vi byggde lego och hade mysigt. Sen åkte vi till Forsa. Fick precis det härliga umgänget som behövdes. Och god mat! Tortilla-lasagne. Mums. 

En kväll med många måsten hemma innan läggdags så nu hann klockan nästan bli midnatt. Håller tummarna för sömn. Imorgon ska jag lägga alla måsten åt sidan och hoppas att Klara sover på dagen då Hannes är på dagis. För i så fall sover jag också då. 

Ångestattack.

Jag har ett mörker i min kropp. Det kallas panikångest. Jag glömmer bort att det finns där inne. Men ikväll kom en ny panikångestattack. Och nu blir det personligt. 

Var nog ganska väntat om jag tänker efter. Har varit låg, deppig och lite ledsen över det här med salongen. Ja ni vet. Identitet, begränsningar, ovisshet över framtiden... Vad ska det bli av mig? Alla dessa tankar.

Idag efter lunch fick jag en första hint om min smygande ångest. Rastlös, orolig, deppig och huvudet fullt av tankar. Så jag ringde. Jag ringde nog halva min telefonbok. Endast nån enstaka svarade och hen var upptagen av jobb. Jag behövde få nån slags bekräftelse att jag är jag. Vem är jag? Vad ska jag göra? Bara att prata med en vän precis som vanligt kan göra att allt känns precis som vanligt. En påminnelse. Ja just ja. Jag är Mia. Jag ska bara göra precis som vanligt och vara precis den jag är. Men det vad svårt idag. Ingen hade tid att svara. Alla är i samma småbarnsperiod eller så jobbar de.

Hade egentligen behövt prata med min pappa just då. Jag som trodde att jag var "klar" med pappa... men i en identitetsförvirrad situation så skulle pappa vara helt outstanding. Han svarade alltid i telefonen och han såg rakt in i mig. Han hade bra svar på funderingar över såna här saker. Farsdag kanske var lite jobbigare än jag velat erkänna i år. 

Åkte till mamma och åt middag. Trött och låg. Tacksam att få middag serverat vid dukat bord. Nöjda barn. Tacksam att mamma gör mina barn nöjda. Kom hem. Nattade Klara i över en timme. Omöjlig. Jag blev trött och sur. Tränade. Blev pigg och på bättre tankar. Kom hem. Och efter nån timme brakade allt ihop. Stress över framtiden? Saknad efter pappa? Något väckte min panikångest.

Hyperventilerar. Tappar bort mig själv. Migrän. Känslan att det brinner i skallen. Känslan över att nånting i kroppen kommer brista. Gå sönder. JAG kommer gå sönder. Tårar och snor som blandas ihop i ett enda blött äckel. Kroppen skakar och går inte att kontrollera. Försvinner ibland. Kommer tillbaka. Försöker säga något men det låser sig. Går inåt. Hyperventilerar. Blackout. Gråter. Kommer tillbaka. Lyssnar på Jonas lugna röst som försöker hjälpa mig att få tillbaka kontrollen över kroppen. Kämpar för att inte släppa ångesten fri. För att inte bli medvetslös. Jonas och jag strider mot det mörka i min kropp. 

Efter en stund är attacken över. Trött. Utmattad. Ber Jonas att påminna mig om allt jag har. Han berättar om mina fantastiska barn. Om min mamma som står mig nära och som vill mig allt gott. Om en man som älskar mig. Han berättar om ett hus vi trivs i. Om en framtid som är oviss men inte osäker. 

Det låter vackert. Allt det där är mitt. 

Jag ringer min mamma. Hon har bra svar. 

Det kvinnan sa på seansen må vara väldigt träffsäkert... Men det finns två personer som har nyckeln till mitt allra innersta. Till min själ. Och dom två är jag så tacksam för att de vill vara där. 

Tjejkväll och anledning att fira

Ikväll har jag haft kvalitetstid med mina vänner. Vi åt på Sigges och väntade på att bandet skulle börja spela men hann tröttna så vi gick hem till mig och spelade spel och dippade grönsaker istället. Hade köpt ett frågespel som heter "tjejmiddag" som vi testade. Det får godkänt. Vi är rätt bra på att snacka utan spel men det kan vara kul med lite oväntade samtalsämnen emellanåt. Blir lätt att vi halkar in på att prata om våra små älsklingar annars, vilket också kan vara nödvändigt och givande emellanåt. 

Hur som helst så har jag anledning att fira lite extra. Det har dykt upp en köpare på (en del av) salongen och hon tar över redan vid månadsskiftet. 

Angående våra middagsdejter så har gästerna vid borden bredvid oss en tendens att lämna sina bord. Ska bli intressant att följa utvecklingen i våra samtalsämnen genom livets faser. 

Hårfärg

Mina träningsresultat från coachen

Kan ju stolt presentera mitt utgångsläge som kroppsscanningen visade. Känner nästan att jag inte behöver träna hehehe.

Längd 172

Vikt 58

BMI 19,6 (bra men säger inte så mycket sa hon)

% fett: 30,1 (bra sa coachen)

% vatten: 51,4 (ett bra värde för kvinnor ligger mellan 45-60%)

Kg muskler: 31,5 (borde jobba på att bygga muskler)

Fysisk gradering: Bra värden på fett men låga värden på muskelmassa (oh vilken surprise)

Bukfett (alltså runt inre organen, inte bilringar runt midjan): 2 (1 är bäst och över 12 är farligt. 1-3 räknas som bra).

Metabolsk ålder: 29!!!!!!!!

Wohoooo! Om fyra veckor kommer jag vara som en 20 åring ;)

Det kom ju inte precis som en överraskning att jag behöver bygga muskler. Om jag vore äldre eller skulle fortsätta som frisör så vore det högst nödvändigt att bygga muskler för att inte skada ryggen sa hon. 

Pepp pepp pepp. Tyvärr känner jag redan nu att jag vill äta popcorn och glömma allt som har med träning att göra. Bygga muskler låter ju såååå tråkigt. 

Före och efter

Suck. Har gjort en silvertoning i botten för att försöka få bort det orangea. Blev lite bättre. Kanske blir bra efter några tvättar. Ska försöka ge det en chans och annars skulle frisören göra om. 

Men det känns tråkigt att behöva tona håret samma kväll som jag för en gångs skull varit hos frisören. Hon var dock väldigt trevlig och duktig på alla sätt. Otur med färgen bara att den ballade ur. Men nu är det som sagt lite bättre. Men jag kommer säkert vara blond igen innan ni hinner ta reda på vad DNA står för. Jonas berättade nyssmen jag har redan glömt. 

Bild från i morse och nu.

Orange utväxt

Jag fick presentkort till en frisör i present. Superfin present som jag blev otroligt glad över eftersom jag aldrig går till frisören. 

Nu ska jag vara "kund" och låta frisören gå lös tänkte jag. "Ge mig en förändring, ge mig glans och lyster och liv i håret!". 

Men det blev inte som det var tänkt. Ett tag var jag morotsorange i håret. Ingen fara det går ju att fixa tänkte jag och frisören. Så hon grejade och fixade. Det blev bättre men fortfarande kanske inte vad jag förväntade mig. 

Kom hem och tittade i badrumsspegeln och ser att det fortfarande ser tokigt ut. Som salt i såren så sa en annan oberoende frisör ikväll att "jaha jag trodde du hade orange hår naturligt med en stor utväxt. Som att du gjorde slingor innan sommaren i ditt orangea hår". 

Nä men... Kul med förändring. Verkligen.

GE TILLBAKA MITT HÅR!!!!!

Klippningen är jag däremot väldigt glad över. Och jag tycker inte frisören är mindre bra för det. Alla gör vi sämre jobb ibland. 

Fitcamp

Det tar ca 21 dagar att bryta en dålig vana. Det stämmer så jäkla bra på mig. Jag tycker alltid att det är kul att börja träna i olika former men motivationen försvinner alltid där nånstans efter tre veckor. Nu har jag gått med i ett fyraveckorsprogram som förhoppningsvis kommer hjälpa mig att komma igång. 

Har gjort en kroppsscanning som mäter BMI, bukfett, vattenprocent och merabolisk (?) ålder m.m. Har även gjort ett fystest och en livstilsanalys. En coach kommer ringa upp med mina resultat och ge mig tips och feedback angående kost och träning.

Känns riktigt bra att kolla utgångsläget nu när jag verkligen är i botten. Nu kan allt bara bli bättre. Om fyra veckor ska jag göra samma test igen för att se mina resultat. 

Det är precis det här jag behöver. Ett mål med träningen som är resutatstyrt. Då blir det svart på vitt. 

Mitt mål med träningen är att få mer energi, bli starkare och få bättre kondition. Vikten har ingen betydelse i min målbild just nu. 

Har inte tränat på ca fyra-fem år (innan barnen). Har fött två barn varav ett med kejsarsnitt. Min kropp är på level 1. Nu ska jag sikta mot att nå min level 10. Men ett steg i taget. På fyra veckor kanske jag bara når level 2 men allt är ju bättre än idag!

PS. Jag orkade endast göra fyra situps från tåläge. MEN jag "slog" Jonas i benböj. Hurra!!!! Det är ju en boost men det viktiga är ju bara att slå mig själv om fyra veckor. 

Här är vi idag. Se oss snart lite bättre, lite piggare, lite starkare och lite snyggare.

Seans

Har bokat in mig på seans igen. Jag ska dit med mamma och Lina. Vi är en trio med en tråkig sak gemensamt... Vi förlorade en förälder alldeles för tidigt i våra 20's. Dom två är det perfekta sällskapet eftersom vi delar ungefär samma syn på det här med andlighet. Åtminstone respekterar vi varandras öppenhet och upplevelser. 

Ja vi får väl se vad som händer den här gången. Fascinerande är det. 

Farsdag

Pappa fick ett tänt ljus på graven och en liten hyllning i smyg genom att vi åt lasagne till middag. Han ville alltid att vi skulle laga lasagne när han hälsade på oss i Stockholm. Han hade svårt med aptiten och smakerna den sista tiden men vår lasagne var något han alltid berömde oss för. 

Men Jonas blev firad desto mer med presenter, middag och efterrätt. Självklart slapp han disken också. 

Nu är det ju lite fel att påstå att det är en uppoffring att laga mat och diska. Vissa dagar är det ju det bättre alternativet. Med en förkyld liten skrutta och en trött och uttråkad lite större skrutt så kan det vara en befrielse att få stå ensam i köket och pula. Jonas är trött ikväll medan jag känner mig oförskämt pigg.

Jonas fick en mini quadrocopter i present och blev glatt överraskad.

Klara fick en helt egen form lasagne som hon fick äta med fingrarna och var supernöjd. 

En mysig dag med familjen.

Plåster på såren

Har just sålt köket i salongen så den ekonomiska förlusten blev just något mindre. Nu är jag nere på 68 000kr i förlust och har en hel del grejer kvar att sälja. Hejja hejja! Sälja grejer - det kan jag! Dessutom slipper jag (Jonas) konka ut det där köket i jul. Dubbeltumme!!!! 

En frisör i stan har visat intresse för färglagret också. 

Nu har jag grämt mig färdigt över det här. Nu är det bara att ge järnet i slutspurten.

Provsvar

Tog prover 27/10 och har väntat otåligt på svar som skulle ha kommit FÖRRA tisdagen. Fick veta att mina blodfetter är bra och en del annat som de kollade upp men de huvudsakliga proverna "fastnade" i Gävle av nån anledning. 

Så idag ringde jag... igen... Och sköterskan sa att provsvaren äntligen har kommit men att hon inte får lämna ut dem till mig. Hon skulle be doktorn ringa så snart som möjligt. Gärna innan helgen bad jag och det trodde hon absolut. Blev nojig varför hon inte bara sa att det var bra men fortsatte vänta. 

Så ringer doktorn (dansken) och jag missar samtalet (fan!). Han spelar in på telefonsvararen ungefär så här

"Jag vill inte säga att dina provsvar är mycket bra". 

Och jag bah.... Vaaaa?!?! Sa han INTE??? Vad var det dör för konstig formulering? Har lyssnat på meddelandet säkert 25 gånger tillsammans med Lisa och Jonas och han säger faktiskt så konstigt. Men jag tolkar det ändå som att det är bra. 

MEN så ringer jag till hälso igen för att få bekräftat att det är klart nu med provtagningar och dom ringer upp flera timmar senare och säger att det inte finns några provsvar. Det syns inte ens att jag tagit de prover som sagts överhuvudtaget. Mycket mycket konstigt. Så hon blir stressad och jag blir förbryllad. Vad är det frågan om? Hon behövde prata med doktor dansken innan hon säger något mer till mig. 

Så jag bah.... Vaaaaaa?!?! 

Så där är vi nu. Jag vet inte om jag har fått svar på mina prover. Jag vet inte om det var bra eller dåligt heller om det nu var svar på mina prover. Jag vet inte ens om de har tagit prover. Jag vet just nu ingenting. Så jag fortsätter att vänta...

Uppsagd

Så kom dagen som jag har skjutit framför mig en lång tid. 

Jag har sagt upp salongen. Det är som ett erkännande inför mig själv att jag har förlorat den här striden. Det har känts som en surdeg som har legat och grott i min kropp och det har varit laddat med negativa känslor varje gång jag får en räkning eller måste åka till salongen. Jag förlorar ca 80 000kr. Pengar som jag gärna skulle lägga på studier eller något som höjer livskvalitén eftersom vi lever helt utan marginaler i vår ekonomi nu så länge jag är föräldraledig och sedan studerar. 

Men det är inte bara pengar jag förlorar. Jag förlorar även en del av min identitet. Att arbeta med något kreativt och skapande. Jag erkänner i och med detta att min kropp är ett arsel som sviker mig. Jag får en ny stämpel som jag inte trivs med - en fysisk begränsning. Det är värre än det ekonomiska. 

Det positiva är att jag nu kan ägna mig helhjärtat åt min nya karriär och lägga all energi på något som gynnar mig istället för att ödsla mer energi på något där jag inte har en chans att vinna. Nu kan jag kanalisera all vilja och styrka mot rätt mål. Jag ska ta med tusan bli världens bästa coach eller studie- och yrkesvägledare. Och jag ska aldrig rekommendera nån att bli frisör. Haha. Näää inte riktigt så.

Anledningen till att jag slutar arbeta som frisör beror på ett fysiskt handikapp. En progressiv sjukdom som blir värre med åren. Det finns inget bot mot sjukdomen och därför finns det ingen framtid för mig som frisör. Det känns skit. Men samtidigt så är det en kunskap jag bär med mig hela livet och kan utöva på hobbynivå när lusten smyger sig på. Jag har lika mycket kreativitet och skapande i min kropp även om händerna sviker för att utöva det proffisionellt på heltid. Jag kan lära mina barn om de vill och jag kan alltid stå och latja med saxen och färgpenseln på en ickeproffesionell nivå om kroppen tillåter. Som trädgårdsarbete typ. Man kan vara duktig på det utan att utöva det proffesionellt. Eller vilken hobby som helst. 

Jag har ju påbörjat en plan B så det känns som att jag är redo för det här. Det kommer aldrig bli rätt tid för att förlora en strid men om det ska ske så är det nu. Eva är uppsagd och föreningen är informerad. Nu ska jag göra mitt yttersta för att sälja loss inventarier så att den ekonomiska förlusten blir så liten som möjligt. 

Nu inleds ett nytt kapitel i mitt liv. Jag lägger en del av min identitet bakom mig. Jag tränar på att acceptera att jag har gjort mitt bästa och att det inte är så farligt. Jag kan vara kreativ och skapande utanför min arbetstid. Jag är inte mitt arbete. Jag är inte min sjukdom. Jag kommer inte hamna i ekonomiskt trubbel. 

Jag är fortfarande samma Maria Winberg. Och det är inte fy skam. 

Och vill ni köpa hårprodukter billigt inför jul... (julklappstips) så hojta till!