Pinsamt

Vi ligger och käkar snacks och kollar tv. När vi tittar ut i snöyran så står en granne (från en annan gata i nästa kvarter) och HANDSKOTTAR utanför vårt garage. En lördagkväll klockan 21. Shit! Jag vill inte gå ut och skotta ikväll!! Orkar verkligen inte. Så vi duckade snabbt som fan och hoppas att han inte såg oss. Får gå dit med en blomma eller nåt nån dag. 

Grannarna i de här kvarteren är verkligen helt otroliga! En gång skottade samma granne vårt garagetak. Helt frivilligt. Kanske vi sänder ut ta-hand-om-oss signaler eller nåt. Vi kanske verkar helt hjälplösa? Hopplösa? Drar ner standarden i området? Eller så tycker han om vårt garage?! 

Väldigt väldigt snällt och oegoistiskt av honom i allafall. Vi tackar ödmjukast medan vi gömmer oss bakom gardinen :-D

Lek, lek och mera lek

Lek i snön. Kalas hos Mankan. Lek hemma. 

Nu är vi trötta. Sååå trötta. 

Klara 11 månader

Tiden springer iväg. Jag har inte hunnit skriva Klaras 11e och sista månadsinlägg. Snart är hon ettåring. Om Hannes skrev jag såhär:

http://mamma-miamaria.blogspot.se/2012/06/hannes-11-manader.html?m=0

Så kul att läsa och minnas tillbaka. Ganska skönt att läsa om fungerande och ickefungerande rutiner i samma fas som med Hannes och att nu sitta med facit i hand och veta att allt sånt där löste sig på nåt sätt. Fascinerande att så mycket påminner mellan barnen. Man kan nästan tro att de är syskon med samma föräldrar ;) Dom har en hel del olikheter också som gör dem till alldeles egna personligheter. 

Just nu försöker Klara kommunicera mycket med oss genom sitt kroppsspråk.  Hon vinkar när hon hör orden "hej" och "hejdå". Vi inbillar oss att hon säger "hejdå" ibland. Hon försöker få oss att skratta nästan hela tiden och provar sig fram på olika sätt. Hon sittdansar så fort hon hör musik. Hon leker tittut med oss så fort hon hittar något att gömma sig bakom. 

Hon tar till alla medel för att få som hon vill och har extra stark vilja när det gäller matstunderna. Hon vill äta det vi äter. Tror hon. Tills hon smakar och inser att det kanske inte var så enkelt att äta kotlett (som hon just skrikit till sig). Hon skakar på huvudet och jämrar sig, viftar bort matskeden med sina händer, kastar ilsket iväg allt i sin närhet, kastar sig mot Hannes tallrik, gråter hejdlöst när vi drar undan våra tallrikar, vägrar äta den nya sortens välling och tar till alla diva-fasoner för att vinna våra strider. Ibland slår hon mot våra ansikten och när vi säger "stopp" eller "nej" så blir hon så ledsen ibland så tårarna sprutar åt alla håll. 

Nattningen går sämre. Just nu tar det lång tid och kräver mycket tålamod. Det är känsligt hur sent hon sover andra svängen på dagen.

När det är styrigt så är det styrigt och vi blir trötta. Hon väger ju rätt mycket nu också så att vagga till sömns och allt sånt är verkligen något vi bara gör vid nödfall. Som tur är så blir Hannes snäll som ett lamm när Klara får sina psykbryt. Han tycker det är underhållande och ser det som en show tror jag. Han hejar nog på rebellen Klara. Våra små gangsters kanske planerar gemensamt uppror mot oss föräldrar? Kanske därför han är så tålmodig. Tyvärr så fungerar det inte lika enkelt åt båda hållen. När Hannes får utbrott mot oss så blir Klara osäker och ledsen och börjar gråta. Då blir det körigt. Vem ska man prioritera?! Okej bägge. På med fixarkepsen och lös det bara. Lyckligtvis upplever vi snartfyra-åldern betydligt lugnare och mer harmonisk än treårstrots-åldern. Men det får ett eget inlägg en annan dag. 

Fortfarande är syskonen sååå otroligt fina med varandra. Idag satt min mamma och tittade på dem på avstånd och konstaterade att Hannes har ett otroligt tålamod med sin lillasyster. Och det har han verkligen. Idag på sjungogung så var det en sång som dom sjunger typ "tycker om dig, tycker om dig lilla vän, du är det finaste jag vet, jag älskar dig..." osv. Då tog han Klara i famnen och hon borrade in sitt huvud hos honom medan han pussade och strök henne i håret då han höll om henne. Då dog jag sötdöden flera gånger om. 

Hannes håller ett vaksamt öga på sin lillasyster och meddelar oss när Klara gör bra och mindre bra saker. "Klara står själv", "Klara kryper till elsladdarna", "Klara klättrar upp i soffan". Han är så ansvarsfull och scannar av eventuella faror. 

Han accepterar att han inte får bygga små-lego när hon är vaken. De skrattar och busar tillsammans. Han längtar alltid efter att få vara hemma och leka med Klara då han har varit på dagis eller nånannanstans. Verkligen världens finaste och mest puttinuttiga syskonrelation jag nånsin varit med om tror jag. 

Klara är i allmänhet en väldigt go och glad tjej som hänger med och är nöjd för det mesta. Hon är pigg och nyfiken på livet. Uppmärksam är hon också. Temperamentsfull i den fas hon befinner sig i nu. Och hur knäppt det än låter så har hon faktiskt humor! Redan glimten i ögat. Hon leker gladeligen med Hannes pruttkudde. Letar upp den, sätter den i munnen och kryper iväg med den. Sen sätter hon sig på den eller trycker med handen och i bästa fall pruttar den. Så tittar hon på oss och vill att vi ska skratta. Lilla älskade skitungen! 

En dag när hon hade bajsat så kröp hon plötsligt in i badrummet och la sig på skötdynan på golvet. Vi hänger liksom inte med!!! KAN du sånt här?! Förstod du det här?! 

Det är nu det händer. Den här tiden kan vi aldrig få tillbaka. Vi försöker ta till vara på de små guldstunderna som finns att njutas av varje dag. 

Barnens rum

Med små steg närmar vi oss två mysiga och praktiska barnrum. Hannes saknar skrivbord, garderob, el i taklampan och tapeter. Klara saknar egentligen ingenting eftersom hon är för liten för att leka där än. Några boklister, krokar och annat smått och gott skulle behövas. Kanske en mjuk och skön matta och en spegel skulle vara trevligt. 

Idag satte vi upp två överblivna hyllor och lät Klaras hylla få agera som klädhängare.  Lilla bordet och stolarna som hon fick i julklapp har monterats och ställts på plats. Urgulligt!!! 

Hannes rum kräver lite mer ansträngning. Fyra vita väggar och ett stort vitt snedtak blir så kallt och opersonligt i ett sovrum. En tapet skulle göra rummet mysigare. Kanske får bli helgens projekt, att hitta tapet. 

Glasögon - check

Äntligen har jag beställt glasögon. Det går ju inte att plugga med risig syn. Lånade hem några bågar och frågade de jag träffade. Alla tyckte någorlunda lika.

Men så kom jag till butiken för att beställa och möts av en lång kö. Så vad händer? Jag kollade ut andra bågar och hittade ett par som kändes aningens bättre. Så jag frågade nån random människa om hon tyckte dom "nya" eller de jag hade lånat hem. Hon svarade solklart de "nya" och min magkänsla sa samma sak. Så vips så ändrade jag mig och beställde ett par som ingen har sett mig i. Hihi. 

Vet inte om mitt nya val-självförtroende kommer från den kurs som jag läser just nu... Val och vägledning. Jag valde ju faktiskt glasögon på min egen magkänsla utan att bry mig så värst mycket om vad mina nära tycker. 

Eller så var det bara tokeri. Jag kanske vrålångrar mig sen!

Sjukstuga

Vi går snart in i februari. Vabruari. Hemma hos oss tjuvstartar vi med feber, illamående och magknip hos mig och feber, vax i öronen och trötthet hos lillstumpan. Idag somnade Klara i min famn vid middagsbordet. När det händer så sätter det igång alla möjliga känslor i kroppen. Vill ta hand om. Vill aldrig släppa taget. Vill bädda in med filt och badda pannan och göra allt som står i min makt. Och ärligt talat... Det är samtidigt rätt så mysigt att sitta där med en tung och totalt avslappnad liten skrutt och stryka fingrarna genom det lilla håret. 

Nu blir det snabb nattning och sen säger jag nog godnatt alternativt lägger mig i badet. Är det nån gång det inte spelar så stor roll att jag är sjuk så är det faktiskt nu. 

Klaras önskelista

Eftersom Jonas ägnar måndagskvällen med quiz på the Bell så passar jag på att ägna mig osocial mobilsurf. Ganska skönt ibland. Tänkte skriva önskelista inför Klaras 1-årsdag eftersom det är mindre än en månad kvar. 

Helst av allt skulle vi önska ett bidrag för att kunna köpa en sån här: 

http://www.cykelvagnar.se/Cykelvagnar_för_barn/SunBee_Cruiser

Det är som ni ser 30% rabatt just nu och våra vänner har varmt rekommenderat modellen eftersom den går att använda som vagn om barnen somnar och vi tex ska köra ner på stranden i sommar. 

Vore så kul att kunna göra cykelturer med barnen och med vänner. 

Om ni inte vill vara med på den så har jag några fler tips. Vill bara flagga för att Klara har extremt mycket kläder i storlek 80. Nästan alla gav kläder i julklapp till Klara så köp inget mer i storlek 80 för det hinner inte användas. Klara har även en hel del grejer att ärva efter Hannes. MEN det finns några saker som saknas.

*Fina krokar till rummet

*Fleecekläder i storlek 86. Helst med dragkedja hela vägen så man inte behöver ta på jackan över huvudet.

*Klippkort på badhuset

*Klippkort på buspalatset

*Presetkort på vår- och sommarskor

*Jabadabadoo fåtölj

*Smidig mikrofon som man kan ta med sig när man kryper

*Leksaker som 1-2 åriga flickor kan tycka om (kompisar som har döttrar tipsar om dockor och dockgrejer)

*Instrumen

*CD-skivor

*Badrock/morgonrock (86)

Hejja pappaledigheten!

Jag vill slå ett slag för pappaledigheten! Fasen vilken bra grej. 

Här är några bilder från pappans påhitt i Stockholm. 

Hej, här kommer EMPATISKA Mia!

Åh vad jag känner mig glad efter idag! Jag bara måste dokumentera det här för min egen skull så jag kan gå tillbaka till den här dagen då jag agerade "vägledare" för första gången i mitt liv. 

Jag som hade förväntat mig den värsta dagen. Schemat visade en lång dag 9-17 packad av föreläsningar med en skräckinjagande uppgift i slutet. Tillämpning av samtal där vi skulle agera vägledare och vara samtalsledare enligt de metoder vi precis fått lära in. 

Shit pommes! Jag var så fjantigt nervös innan! Eftersom gårdagens lilla prövning gick så dåligt så var självförtroendet i botten inför idag. Vi skulle sitta "i display" inför en lärare (lektor?) inom kommunikation samt tre observatörer som höll koll på mitt kroppsspråk, mina frågor och sammanfattningar. Vi hade ingen aning om vilket dilemma vi skulle vägleda kring. 

Så blev det min tur. Pulsen skenade iväg. Precis innan start röt jag i åt mig själv "Men skärp dig Mia! Du har lyssnat på främmande människor varje dag som frisör. Skit i alla regler. Var bara dig själv". 

Jag inledde samtalet och vi var igång. Det rullade på men jag hade ingen kontroll över mina frågor eller mitt kroppsspråk. Det blev ett blurr i huvudet. Rätt som det var tog tiden slut och vi avslutade samtalet på ett väldigt märkligt, påhittat sätt som det lätt blir i en påhittad situation. 

Först fick jag själv säga hur det kändes. Mestadels självkritik såklart. Upplevde själv att jag inte hade kontroll på vilken sorts frågor jag ställde och hur mitt kroppsspråk var osv.

Så var det dags för feedback från alla obesvaratörerna. Fy så läskigt att bli bedömd face to face. Att få svart på vitt av någon annan. Men alltså... Jag svävade därifrån! Jag fick nästan tårar i ögonen. Och nu vill jag skriva ner min feedback, inte som skryt, utan som peppning för mig själv inför de gånger jag kommer vara nervös i framtiden. 

Tydligen visade mitt kroppsspråk att jag var lugn och närvarande (Lugn?! Vem?! Jag?!). Jag satt i en öppen och mottaglig position och behöll ögonkontakt under hela samtalet (ögonkontakt är egentligt inte min grej. Jag trivs bäst med att prata med nackar). Jag nickade förstående och hummade instämmande. Jag var varm och intresserad. 

Jag ställde tydligen en hel drös med öppna frågor. 

När mina klasskamrater trodde att nu finns det väl inget mer att fråga så hade jag hittat flera frågor ytterligare som gjorde att samtalet fick nya perspektiv (Tack frisöryrket för det. Hitta ämnen att prata om är jag faktiskt rätt bra på). 

Mina sammanfattningar fick ris och ros. Jag hade endast använt en sammanfattning men den hade varit träffande och ringade in problemet... Fast sen vid slutet av samtalet upprepade jag nästan exakt samma sammanfattning igen som något slags avslut. 

Även omformuleringar användes i för liten utsträckning och är något jag får öva vidare på.

Sen var det lärarens tur att få ordet. 

Hon tyckte att jag inte alls verkade nervös (whaaaat?!) och att jag verkade bekväm med samtal. Hon tyckte att jag behärskade samtalsmetoderna och att jag lyssnade aktivt. Jag hade ringat in problemet och stämt av med berättaren. Min styrka låg i att jag fångade upp känslor (känslan?) och gav empowerment. (Öh? Empower... Empowerment...vadå?) 

Sen fick alla i gruppen höra sin "superkraft" som vägledare baserat på lärarens analys (alltså något som läraren lyfte fram hos var och en av oss). 

Någon fick "lugn och trygg" en annan fick "intresserad och engagerad" nån fick "följsam och metodisk" och en fick "utredande och nyfiken". 

Min "superkraft" som jag skulle använda som styrka i framtiden var, enligt henne, att jag var "empatisk, inkännande och gav empowerment". 

Måste läsa på vad tusan empowerment betyder. Men det kändes SÅ bra. Jag kastade mig ut i det där läskiga och landade i en mjukt fluffigt moln. Mitt självförtroende stärktes och jag kände mig lättad, en meter längre och stärkt. 

Som mamma/kvinna/människa är det lätt att vara hård mot sig själv. Skuldkänslor, känslan av att inte räcka till och känslan att inte kunna något annat utanför mammarollen.

Styrkan i mig själv har varit lite låg senaste tiden. Tankar som "men vem är jag?" "vad är jag bra på egentligen?" "vad duger jag till?". 

Den här veckan har varit väldigt stärkande för mig och jag tror att jag har hittat den "kick" som jag sökt den senaste tiden. Jag är en rastlös person men när jag får en knuff i ändan så brukar jag snabbt flyta upp till ytan som ett flöte.  

Tunghäfta

Vi lär oss om proffesionella samtal och samtalsmetoder i den här kursen. Superintressant. Men ju mer jag lär mig desto mer tyst och sluten blir jag. Rädd att samtala på fel sätt. Att ställa fel sorts frågor. Lagom många öppna och slutna frågor. Sällan ledande och absolut inte attackerande. Omformulera och återkoppla. Sammanfatta och reflektera. Tänk på ditt kroppsspråk. Var lyhörd och följsam. Skratta på rätt ställe. Respektera berättelsen och för allt i världen: säg INTE "...det är ungefär som när jag..." 

Idag skulle vi tillämpa våra nya kunskaper i en vägledningsövning. Det gick SÅ dåligt. Usch. Jag fick tunghäfta och kunde varken lyssna eller prata eftersom surret inne i huvudet överröstade allt som min "klient" sa. Läraren sa att det kommer vara så i början. Man ska ta in, smälta och öva på det nya innan det rullar på naturligt. 

Räkna med att jag kommer vara helt wierd när jag pratar med er den närmsta tiden. Omöjligt att inte tänka på det här nu ju! 

Så många ledande och värderande frågor jag ställer till Hannes!! Herregud. "Var det roligt med pappa idag?", "Är glassen god?", "Nu känns det bättre i foten, va?". 

Och så många gånger som jag reflekterar andras problem genom egna upplevelser "ja ungefär som den gången när jag..."

Det är väl okej i privata samtal. Men inte i proffesionella samtal. Undantagsfall om man kort kan förmedla att man förstår utan att ta över ordet med sin egen berättelse. 

Hjälp. Jag trodde det här var mitt starka kort. Prata med främmande människor och sätta dem i fokus är A och O som frisör. Men nu är jag helt förstummad och vilse i hur man lyssnar och pratar normalt fast "rätt". 

Aquaria mm

Från dörr till dörr tar det exakt 15 minuter för mig till skolan härifrån. Lyx! 

Idag fick vi många timmar kvalitetstid tillsammans. Åkte till mitt absoluta favoritställe och käkade lunch. Dom vet precis vad jag vill beställa trots att vi flyttade härifrån för över tre år sedan. Kan säga att jag var stammis där. De vet vad barnen heter och allting. Hehe.

Ett gulligt par där hon är från Mexiko och han är från Thailand. Gissa om dom kan laga god mat!!! Enkelt mat, men så goda smaker! 

Klara satt och gungade i takt med salsarytmerna. Hannes fick en tallrik med sånt som han gillar. Jag njöt av varenda tugga. Idag fick jag receptet på deras marinerade kyckling! Måste prova hemma snarast!!!!

Hälsade på mitt gamla jobb. Bokade in en öl med chefen Britt nästa gång jag kommer. 

Åkte till Aquaria och kollade på fiskar och fikade med utsikt mot djurgårdsbåtarna. 

Nu sover bägge barnen. Klara har hållt oss vakna mellan 2-6 inatt. Hua så hemsk natt. Alla ville sova. Utom lilla Klara. Hon var all over the place kan man säga. 

Nu väntar middag på rummet och en sömnig kväll framför lite studielitteratur. 

Hej här kommer präktiga Mia!

Började med en introduktion på tre timmar. Det var allt för idag. Lyckades haffa "rätt person" då jag frågade om vägen. Av alla hundratals studenter så lyckades jag fråga en i min "nya" klass!!! Så vips hade jag följe ända fram till dörren och bänkkamrat under lektionen. 

Snacka om flyt!

Gav nog ett störigt första intryck enligt vissa. Alltid en och annan som tar mig som "präktig" och "överambitiös". Det har alltid varit så. Den här dagen var nog just en sån dag som jag skickade ut det intrycket. Skit. Att jag aldrig kan hålla låg profil och vara en sån där tyst och diskret person. Det är alltid ballare att sitta och gäspa och ge signalen att man inte bryr sig. Men har man bara en vecka under kursen på sig att ställa frågor och ventilera funderingar så kan jag bara inte sitta tyst och låta det bubbla inombords. Det går bara inte. Jag hatar när det blir knäpptyst då läraren ger oss elever ordet så tillslut måste jag öppna käften om ingen annan gör det. Framförallt när det är en kurs som verkligen intresserar mig. Behövs inte så mycket på första intrycket för att man ska få en stämpel och det känns som att jag blev utdömd av vissa och uppmärksammad positivt av andra. 

Nya tag imorgon. Den här utbildningen handlar mycket om att reflektera över sitt eget beteende. Jag är nog lite färgad av det och övetanalyserar.

För bra för att vara sant!

Det här blir ju bara bättre och bättre! En av föreläsarna är sjuk!!! Wohooo! Då kan jag se dem på film sen och göra något roligt med familjen istället. 

Gissa om jag är glad att vi bestämde oss för att åka hit tillsammans!! Nu är det endast en lång skoldag (torsdag) den här veckan. 

Framme

Resan gick så bra så.

Mamma bjöd på lunch innan vi åkte vilket var väldigt skönt och förenklade för oss. 

Vi stannade i Upplands Väsby på McDonalds och barnen skrattade och var glada med sina ballonger. Så säger Hannes "nu ska jag titta ut och se hur många bilar som blinkar. Okej. Det är en bil som blinkar."

Vi tittade väl ut i mörkret lite disträ (eftersom man endast lyssnar med ett öra då snacket går i ett heeela tiden). 

"Men det är ju vår bil som blinkar!!!!" utbrister Jonas när det som Hannes sa hade sjunkit in. Jag satt och stirrade lite disträ fortfarande och det sjönk in ännu senare för mig. Tänk hur trög i skallen man blir! Allt surr hela dagarna gör att det blir ett töcken i hjärnan. 

Hur som helst så har vi kommit till rätta i rummet. Vi har handlat mat. Köpt sl-kort. Parkerat bilen precis utanför dörren (helt lagligt dessutom!!). Bäddat ut sängarna. 

Barnen tok-älskar rummet/lägenheten. Hannes sover på överslafen och är skitnöjd med precis allt hittills. Alla höga hus, blinkande lampor, färgglada neonskyltar, en ny mataffär, en våningssäng... Och bussarna här är BLÅA!! Precis då vi skulle gå in kom dessutom en brandbil med blåljus och brände förbi oss. 

Nu sover Hannes. Klara är på god väg.

Vilken bra start på veckan. Bäst denna måndag är att vi är tillsammans. 

Nya tider

Jahopp. Imorgon skiftar vi ansvar här hemma. Jonas blir pappaledig och jag blir studerande. Vi åker till Stockholm en vecka och antar nya utmaningar. 

Ska bo i ett källarrum och bara det att ta sig ner i källaren med barnvagn och två barn kan bli trixigt för Jonas. Även tunnelbana, få Klara att sova på dagen (utan en egen trädgård) och matrutiner kommer bli ett riktigt eldprov för pappan. Men vem skulle fixa det om inte Jonas? Jag känner mig helt trygg att överlåta ansvaret åt honom. En liten oro att trafik och allt sånt är mer påtagligt i storstaden finns såklart men Jonas har bra fokus och släpper inte barnen ur sikte. 

Skolan känns ju som rena semestern i jämförelse. Ny klass. Ny kurs. Ny dator (en Mac som jag inte alls är van vid). Lite ringrostig och slut i skallen. Mest mat- och sovrutiner som surrar i mitt huvud numera... Men det är väl som att cykla. Det finns där nånstans. Hoppas jag. 

Puh. Undrar hur vi kommer uppleva veckan. Men det är en senare fråga. Först ska vi packa in allt och alla i bilen. 

 

Magi

Vilken kväll.  

Tillit och förtroende får sammanfatta kvällen. Flummigt och allvarligt i en enda röra. 

Avslutade med att måla tavlor med temat känslor inför framtiden. Framtiden såg ljus ut. 

Min tavla till vänster och Marlenes tavla till höger. Bägge visar en strävan uppåt. Intressant. 

Syster Tilda

Jonas lillasyster Tilda har tagit sin examen och är nu färdig sjuksyster. Hejja hejja!!! Idag var vi i Gävle för att gratulera henne. Åt massa gott och barnen lekte i varje vinkel och vrå av lägenheten. Klara "pinkade in reviret" genom att kräkas orange lite här och där. Hannes skrattade så han var helt röd i ansiktet. 

När vi satte oss i bilen tog det två kvarter sen sov dom bägge två. Så vi körde raka vägen hem i lugn och ro.

Nu ska jag åka till Marlene och dricka vin och måla en tavla. Kul!!! Vilka gör det liksom?! Nä men sånt gör vi. Hihi. 

Zumba

Har testat zumba nu äntligen (3 år efter alla andra?). Jätteroligt! Svårt men jätteroligt. Känns som jag har varit på salsaparty eller nåt. 

Gick på samma pass två dagar i rad och andra gången var det åtminstone lättare. 

Ska köra imorgon också och sen ska jag bestämma mig för om det är nåt att satsa på fram till sommaren. 

Fel blogg

Har tydligen bloggat på den gamla adressen senaste veckan. Hoppsan. Ska se om jag kan lägga över några inlägg. 

Sur

Är lite sur för att tapeterna inte har kommit trots att de lovade oss att de skulle se till att vi hade dem idag. Målarna var här men kunde inte slutföra deras arbete. Så himla onödigt. Dom är nog rätt sura också att deras arbete blir sinkat. Fixa barnrum är väl inte deras högsta prio precis. 

Onödigt kostsamt för oss och jäkligt drygt att min sista föräldralediga vecka blir i en byggarbetsplats. 

Kommer inte tapeterna imorgon så kanske vi förlorar målarna. Då blir jh se på riktigt.

Bygget

Om det inte vore för att "cyberspace" (enligt Beijer) trollade bort vår tapet som vi beställde för länge sen så hade Klaras rum varit färdigt idag. Surt. Men målarna är helt suveräna och jag ger dem högsta betyg på alla sätt och vis.

Dom är punktliga. Dom håller vad som lovar. Dom täcker för väldigt bra. Och mest imponerande av allt - dom dammsög efter sig!!!! 

Gerling heter en av dom. Vi anlitade dom förut i vardagsrummet nere och fick samma positiva intryck då. 

Har haft andra målare här som inte alls levde upp till de där punkterna. 

Så nu väntar vi på att cyberspace (Beijer) trollar fram en tapet bara så att dom kan fortsätta. 

Hejja hejja! 

Hjälpredor... Eller?

Hade gulligt sällskap i köket. 

När vi stod och rörde (vår första) aioli så klängde Klara på mitt ben och Hannes stod på en stol och hängde med hela sin tyngd över min axel. Liiiiite småstressande när jag försökte "droppa ner" olivoljan för att det inte skulle skära sig. Lägg till mina darriga händer på det. Vi fick till den och den smakade väldigt bra. Kommer vi göra fler gånger. Är säkert gott till fisk och skaldjur också. 

Dagens mumsiga middag

Dagens middag:

Kycklingfilé 

Stekt sparris med salt och riven parmesan

Sallad

Avokado

Vitlöksaioli (som blev stark som tusan men fantastiskt god)

Jonas och barnen åt ris också.  

SÅ GOTT! Blev soprent på alla fat och tallrikar. Det här var enligt Paleo förutom parmesanosten skulle jag tro. 

Paleo

Nu har jag provat Paleo ett tag. Inte uteslutande, men ändå en stor förändring mot tidigare. Har kommit fram till att jag snarare ska skippa gluten än att äta enligt Paleo. Kommer dock inspireras av paleorecept. 

Men vilken skillnad i kroppen! Förr har jag oftast avslutat en måltid genom att lägga mig på kökssoffan och jäst. Uppblåst, proppmätt och intensiv knip i magen en kort stund. Med byxorna uppknäppta. 

Det innebär mättnad för mig. 

Därför är det så väldigt väldigt märkligt nu vissa måltider då jag äter och äter men det där aldrig inträffar. I min hjärna så blir jag alltså inte mätt. Men förmodligen vet inte riktigt min kropp hur det känns att vara mätt. Den reagerar snarare mot något jag äter och vrålar "STOPP, nu räcker det! Sluta ät genast!!". 

Det jag mörker skillnad på är:

Jag kan äta mer av den sortens mat.

Jag blir inte uppblåst. 

Jag tycker att maten har varit god.

Jag försöker att minska bröd och väljer glutenfria alternativ som riskakor och finn crisp. Jag försöker att inte äta bullar och kakor. Jag försöker att inte äta pasta. Däremot kommer jag fortsätta använda smör, mjölk och grädde. 

Och om nån bjuder mig på pasta... Då äter jag det. 

Den här kosten och att jag har börjat med D-vitamin (som gör mig märkbart piggare, mer stresstålig och gladare) kommer vara årets bästa hälsogrej för mig. 

Stekt zucchini och snabbkokt morot istället för pasta. Gott och nyttigt. Magen jublar. 

Stök

Gör om två rum och hela huset blir en enda röra. En ny vägg kan orsaka så himla mycket jobb runtom. 

Börjar bli vääääldigt mätt på det här med att ha byggprojekt på gång hemma nu faktiskt. Det räcker gott och väl med vanliga hushållssysslor. Vi har det lite för nära oss fortfarande, det här med stora renoveringar. Har inte alls fått tillbaka suget. Att tapeten var ful gjorde att sista musten gick ur mig. 

Den här veckan innebär åtminstone sista rycket för det här projektet. Sen har barnen sina rum och alla prylar och mojänger kan sorteras tillbaka. 

Och barnen kan "sorteras tillbaka" till sina rum igen :) Även om det varit mysigt att sova tillsammans så sover vi bäst i olika sovrum. 

Imorgon ska väggarna slipas. Räknar med damm precis överallt. Men sen så!

Halv fem på kotorget

Tom ville att vi skulle träffas och laga middag som i halv åtta hos mig. Fast vi delade upp rätterna. Mamma och Janne - förrätt. Marcus, Annelie och Tom - huvudrätt. Vi - efterrätt. 

Jättegott och trevligt. 

Mulle Meck

#förbannad

Jo mamma. Hon KAN vara arg ;)

Det verkar oftast gälla mat.