Om några dagar börjar ett kalasmaraton här hemma. Blir lite fundersam varför jag agerar som om det är flera veckor kvar. Har inte börjat planera ett skvatt. Min mamma har bakat bullar men thats it. Kanske skulle slå in det stora paketet från farmorn och oss... Men njae... Det kan vänta. Kanske borde fundera kring tårta.
Tror jag är så loj för att det känns som att eventuella ansträngningar inte riktigt betyder nåt för nån. Klara fattar ju inte om vi har slagit in paketet eller inte. Hon fattar inte att man brukar äta en tårta också på kalas. Finkläderna växer hon ju ur så snabbt så hon får ta nåt fint som hon redan har. Hon är ju lika söt oavsett vad hon har på sig.
Min egen födelsedag känns mest inklämd och obetydlig. Jonas födelsedag känns miles away.
Gästerna är säkert lite mätta på kalas. Farfarn ska på annat håll och Lisa är i Indien. Morbrorn är vrålförkyld och flera av gästerna har haft olika åkommor. Fylla år i vabruari är ingen hejare om man vill ha pigga och partyglada gäster. Min egen förkylning kan vara anledningen till att energinivån är i botten.
Men det finns tre stycken som säkert skulle uppskatta små ansträngningar. Hannes, Neo och Agnes. Så shape up nu Mia! Lilla smultron-Klara fyller år för första gången!