En kväll med varandra ❤️

Barnen sover hos farfar och Renee, vilket betyder att jag och Jonas har kunnat göra precis vad som helst ikväll. Precis vad som helst!!! 

Bäst ikväll enligt Jonas var då vi kom hem efter att ha lämnat barnen. Vi satte oss i utemöbeln och tittade mot solen. Tystnaden och avsaknaden av ansvar var det absolut bästa enligt honom. 

Det bästa enligt mig är då vi hittade min cykel utanför bibblan och cyklade hemåt på SAMMA cykel (utan pakethållare). Det var kul och gav också en enorm frihetskänsla. Hur ofta kan vi göra det liksom?! 

Jag var tvungen att kissa bakom möljen för vi hade så himla roligt så jag hade garanterat kissat på mig annars. 

Det är en fantastisk frihetskänsla att slippa ta ansvar en stund. Så länge barnen är med oss så är vi ansvariga oavsett om de är vakna eller sover. Hjärnan slappnar aldrig av. Scanna av risker, lyssna, var beredd. Det är något som skiljer småbarnslivet åt och som är lätt att glömma för de som kan göra sånna här saker precis när de vill. 

Jonas är min bästa vän. Vi har så roligt tillsammans. 

Nästa sjukling

Nu är det Hannes tur att vara sjuk. Feber, ingen aptit, frossa och feberdrömmar. Pluppen.

Klara är frisk. Efter fem dagars matvägran åt hon ikväll TRE portioner potatis och torsk. Sen en smoothie efter det. Sååå skönt. Senaste dagarna har hon bara ätit lingonsylt typ. Just lingonsylt liksom... Men hon visade TYDLIGT att lingonsylt var det enda hon tänkte äta MINSANN. Så vad gör man... Jo man låter henne äta lingonsylt. Hellre det än inget. Ett friskhetstecken att hon visar sin vilja igen. Då hon var sjuk så satt hon bara helt frånvarande och såg ut med smala ögon i tomma intet. Reagerade inte på nåt.

Skönt att hon är tillbaka på fötter igen. 

Nu är det Hannes som vi oroar oss över. 

Dagiskompis

Hannes har för första gången tagit med en egen kompis hem på eget initiativ!! Dör sötdöden! Grabbarna har tjatat i veckor så jag kontaktade kompisens mamma som var väldigt positiv till pojkarnas initiativ. I torsdags blev det äntligen av. Att dom bor på samma gata är ju en jättefördel för både oss och dem. 

De var ute och lekte och plötsligt kom Hannes in och sa "pappa pappa han sitter fast i trädet!!!". Lät ganska allvarligt. Egentligen hade bara snöret på jackan trasslat in sig i vinbärsbusken :-D 

Men jättebra att Hannes gick och hämtade hjälp. Gullungar!!!!!

Ge mig solsken, ge mig dans!

Jag kan inte hjälpa det... Men jag är uttråkad. Måste va nåt fel på mig. En eller två bokstavskombinationer. Jag behöver nog ett arbete med kollegor. Sen vi flyttade hit för tre år sedan har jag inte haft det. En massa tid hemma har jag haft så vårt hem har fått hög prio. Men nu är mina sparpengar spenderade och kah behöver hålla igen för att ha råd med studierna. Det är tråkigt. 

Kan vara så att sjukdom, tråkig kurs och halvtrist väder kan vara anledningar också att jag känner att det är trökigt nu. Trök trök trök. Laga mat... Trök. Hitta på saker... Trök. Inte hitta på saker... Trök. 

Otroligt bortskämt att känna så egentligen. Jag skäms. Men jag kommer inte ur det!!! 

"Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans" (Håkan Hellström). (Och nej jag ska inte testa droger). 

Ny konst

Nu när väggar är på plats uppe så blev det lite tokigt med mina tavlor. Har haft en tavelflyttardag och burit runt tavlor upp och ner, in och ut. 

Har sålt en Angelica Wiik och kommer sälja en till. Har bestämt mig för att byta till en annan svensk konstnärinna på nedervåningen. Ylva Skarp som gör mestadels svartvita grafiska posters. Lite billigare. Kanske lite opersonligt. Men UJ UJ UJ så snyggt. Kommer passa bra till köket. 

Uppe blir det lite mer konstnärligt. Pappas tavla och Angelica Wiik. 

Blir så bra så. 

Skönt att tavlorna får nya hem. Det dåliga samvetet har gjort sig påmint varje gång jag sett tavlorna stå undanställda. Var en fantastisk 30-årspresent men att släppa iväg en fullständigt höggravid uttråkad jag i beordrat sängläge för att få shoppa litografier till ett bra pris av min favoritkonstnärinna... Det kunde inte bli annat än crazy. Nu i "nyktert" tillstånd inser jag att jag inte kan behålla dem alla. 

Har två favoriter som jag behåller. 

Det tar ett tag att bo in sig i ett hus... Framförallt om man gör om huset stup i kvarten! 

Upp och ner

Hade riktigt fina dagar i Stocholm. Kom hem till ett väldigt stökigt hus. Jonas var hemma själv i några dygn med barnen så jag har full förståelse för att städningen prioriterades bort. Blev inte precis bättre med all vår packning som trycktes in i hallen. 

Igår blev Klara sjuk. Feber och magsjuka. 

Just idag känns det inte som att borta är bra och hemma är bäst... Men det hade inte varit så bra med magsjuka i en lånad lägenhet heller å andra sidan. 

Återförening med familjen ❤️

Igår när jag slutade skolan så kom min efterlängtade familj och hämtade mig på universitetet. Den lyckan!!! Går inte att beskriva med ord hur underbart det var att se dem, krama och pussa på dem. 

Jag började med att öppna Hannes bildörr och kramas och pussas med honom. Klara tittade fundersamt. Sen stängde jag dörren och var påväg runt bilen för att öppna Klaras dörr, men ångrade mig för att gå tillbaka till Hannes dörr för att hoppa in i baksätet eftersom vi stod tokigt till med bilen. Jag öppnade alltså inte Klaras dörr. Då jag vände började Klara att stortjuta. Sååååå ledsen!!!! Tårarna sprutade på henne. Lillhjärtat mitt!!!! 

Jag klämde in mig mellan barnstolarna i baksätet och pussade massor på Klara. Den känslan... Att först oroa sig för att åka, sen längta och sen återförenas. Det är stora känslor. 

Hannes hade en hand på mitt ben hela resan "hem" (där vi bor här) som om han höll mig kvar. 

"Jag har längtat efter dig mamma" sa han i bilen och hjärtat exploderade ungefär. Gullungar!! Dom betyder ju allt verkligen. Allt allt allt. 

Nu har vi tid till att vara tillsammans några dagar, bara vi i familjen. 

Min älskade familj.