Påfågelöga

Nu har vi en ny sorts fjäril som gjort oss sällskap i trädgårdsstädningen idag. Påfågelöga heter den visst. Stor var den! Och väldigt obrydd. 

Bredvid satt en vanlig nässelfjäril som vi jämförde med eftersom de är rätt snarlika i färgerna. 

Hannes drömmer

När vi åt frukost imorse försökte Hannes berätta något som verkade väldigt viktigt för honom. 

Han började säga att han hade varit in i vårt sovrum när vi sov. Han hade tittat in och konstaterat att vi sov och då hade han låtit oss sova vidare. "Jag gick inte och la mig med er e". 

Vi reagerade väl inte tillräckligt så han upprepade flera gånger tills vi äntligen ställde en motfråga.

"Nähä. Vad gjorde du sen då?". 

"Då gick jag ner för trappen. Och sen gick jag ut. UTAN ytterkläder. Och utanför dörren var det en trappa som gick ÄNDA upp till molnen. Och när jag kom upp till molnen så fick jag träffa morfar".

Allt detta sa han i ett svep. Sen vände han på klacken och gick. 

Alltså... Lillgubben!!!! Jag dog såklart en smula av så många anledningar. Min fina lilla Hannes. Han har säkert drömt det där ju!! 

Både jag och Jonas blev väldigt förvånade och konstaterade att vi inte pratat om något som rör morfar eller molnen eller att rymma iväg på natten. 

Jag förstår varför han var så angelägen att berätta. Det var säkert skönt för honom att bara säga det och sen låta bli att höra våra reaktioner och frågor genom att bara gå därifrån. 

Bara han inte får idéer att gå ut på natten nu. 

Besviken.

I helgen åker jag och min man på dag-spa. Min mamma gav det till mig och Jonas för att vi ska kunna åka och få lite guldkant och vårda relationen. Barnen stannar med "momma". 

Vi hoppas att detta kommer hjälpa oss i balans igen, enskilt och som par. Det har varit lite tuffa tider. 

Det slår mig faktiskt att ytterst få i vår närhet vet hur det står till med oss. 

Med Maria. 

Med Jonas. 

Med Maria och Jonas. 

Alltså verkligen helt ovetandes.

Många läser min blogg och utgår från den. Sorgligt ofullständigt. Frågar ingenting. Kommenterar ingenting. Kanske kollar min instagram och tycker att kombinationen blogg och instagram ger tillräcklig information för att skapa en bild av hur jag tänker, känner och mår. Till och med tillräcklig information för att bilda en egen uppfattning om hur Jonas tänker, känner och mår. 

 

Det är en anledning till varför jag då och då väljer att inte skriva alls på bloggen. 

Jag känner mig innerst inne besviken. 

Besviken över att det blir så uppenbart vilka som bryr sig på riktigt. 

Därför skriver jag just om vardagliga saker här. Ett litet skrap på ytan. För att allt det andra borde familj och nära vänner se, känna eller fråga om. Åtminstone förr eller senare. 

Ja så känns det. 

Sen finns det ni som bryr er också ❤️ Jag vet också vilka ni är och hoppas att ni inte tar åt er.

Biten

Idag blev Klara biten på kinden på förskolan :(

Barnkläder

Våra förråd svämmar över av barnkläder. Nu har jag rensat bort barnens sommarkläder och dragit fram fjolårets höst- och vinterkläder som är för smått. 

Vore ju bra att sälja för att få en slant till nya kläder... Men alltså... Det är ett jääääkla jobb!

Ikväll kommer iaf Hanna på förhandsvisning.

Läskiga renar

Efter ännu en natt utan sömn (Klara!) så började vi dagen med frukost i stugan. Det var lite gnälligt och tröttigt så vi tog oss ut tidigt med varggransstugan i kikarsiktet. 

När vi kom upp på toppen av berget så var det ca 4 grader och blåsigt. Långt bort, på andra sidan sjön (tjärnen?) så tyckte jag att jag såg renar. Så jag fick min vilja igenom att gå i den riktningen. 

Ungefär halvvägs blev terrängen blöt med små vattendrag och myrmark. Renarna hade dragit vidare och syntes inte till. Jag kunde inte riktigt släppa tanken på att få se renar i det fria så jag insisterade på att gå vidare. Hannes höll med mig och Klara sov ändå skönt i bärselen så vi gick vidare. Väl framme vid platsen ca 2 km bort var renarna försvunna sen länge tillbaka. Jag kunde fortfarande inte släppa tanken och Hannes var fortfarande på min sida, så vi gick vidare. Vi peppade, triggade och fantiserade om hur vi skulle hitta renarna.

Vi gick upp för en bergskant där vi kunde spana ut över fjället och märkligt nog såg vi inte renarna då heller. Vi gick ner lite i dalen och vips - där var dom!!!!!! Huuuur många som helst och bara några meter framför oss. Vilken seger! 

Renarna började rusa runt runt och två stora bjässar stannade och stirrade på oss med sänkta huvuden som att de visade hornen. Sen tog de kanske ett eller två steg mot oss. Då blev jag livrädd!!!

Jag som hade peppat oss allihopa för att få som jag ville och lett oss rakt mot renarna kom precis på att vi inte har en aning om hur vilda renar i flock reagerar mot människor. Vad vet jag överhuvudtaget om renar?! Där stod vi med våra två barn som inte kan skydda sig. Jag stod och filmade precis när den insikten kom och man hör hur rädd jag blev när jag säger "Nämen oj nämen Gud, nu går vi!". Sen tog jag Hannes och gick med raska steg därifrån. Kvar stod Jonas som en annan alfahane liksom. 

Jag vet fortfarande inte vad renar gör och inte gör. Kanske kunde vi gått fram till dem eller kanske hade de attackerat oss. Ingen aning. Men jag har respekt för djur i flock och flyr hellre än att fäktas. 

Hannes verkar obrydd över min reaktion och den tablettask han fick efter vandringen verkar ha gjort större intryck än något annat idag. Så är det med barn. Ibland kan en kråka överglänsa en björn. Han har iaf varit otroligt duktig som gick så långt och höll humöret uppe hela tiden, trots att han ramlade och blev kall och blöt om händerna eftersom vantarna låg kvar i stugan.  

Vi har haft en riktigt härlig dag och det var verkligen en stor upplevelse trots att jag trodde att renarna ville stånga iväg oss långt åt pipsvängen. 

Vemdalen

Åkte spontant till Vemdalen där min svärfar och hans fru har en stuga. 

Så enkelt och skönt. 

Ingen match att packa för endast en natt. Inte svårt att tänka ut kläder efter klimat och aktiviteter. Bekvämt eftersom mycket redan finns i stugan. Men viktigast av allt - kravlöst och trevligt. Inget tjafs. Kan va som vi är och göra som vi brukar göra. 

Jag gillar variation och tycker om att komma hemifrån lite då och då (förutom själva grejen att packa då vanligtvis) men det är ju en klar fördel när det är bekvämt och enkelt.

Här finns mycket som vi trivs med. Flera utflyktsmål, vacker natur, enkelhet med mat och sånt, enkelhet med sömn och sånt... Det passar alla i familjen.