Bakslag

Inskolningen har fått ett rejält bakslag. Har aldrig sett Klara så ledsen och hon har väl aldrig nånsin förr velat sova på min mage med fingrarna inborrade som klor i revbenen på mig på natten. 

Igår gick det upp för min lilla Klara. Separationsångesten kom som en smäll. 

Just nu sitter jag helt apatisk i en fåtölj och tänker på henne istället för att plugga/diska/tvätta/kamma mig/gå på toa eller vad som helst som skulle behövas göras. 

Tidigare har det gått som en dans, men förskolans attraktionskraft har visst börjat blekna och den förskolläraren som sköter inskolningen har gått från att vara "den goda" till att vara "den onda". Varje gång Klara såg henne idag så började hon gråta och kramphålla i mig. Lämningen gick sämre än sämst. 

Och här sitter jag och vill inget annat än gå dit och vara med henne.