Jag tar en paus nu.

Det är så otroligt skönt att knölen i bröstet är ett avslutat kapitel. Det var en chock, som att rycka mattan under mina fötter. Jag tänkte så mycket på barnen och var skräckslagen. Att gå igenom en sån process och komma ut helskinnad på andra sidan har gjort mig ännu mer tacksam över livets alla glädjeämnen. 

Imorgon åker vi till Stockholm, bara jag och Jonas. Jag tror att det har hänt en gång tidigare, de senaste fem åren, att vi åker iväg ett dygn tillsammans och gör något bara han och jag. Vi båda ser fram emot det massor massor! 

Nu när det där svarta molnet är borta så har livet återgått till fantastiskt igen.

Jag vill egentligen bara uppdatera bloggen att jag mår bra. Eftersom bloggen endast är ett litet litet urval ur mitt liv som lätt kan leda till egna tolkningar, slutsatser och en bild av mig som inte alls stämmer så kommer jag att sluta skriva. Åtminstone tills vidare. Det har ju blivit väldigt få inlägg senaste tiden ändå och blogg känns inte längre som rätt kommunikationskanal för mig. 

Så... Tack för mig. 

Hejdå macken! :)