Erik frågade om jag kunde vara med i en sketch men det fick räcka med presterande för min del så jag sa nej.
Efteråt gick hela gänget till Clarion. Åt lite mat och drack en öl i väntan på Emelie. Trötta åkte vi sedan hemåt för att somna i tid denna gång. Det gick sådär. Klockan 1 släckte vi lampan och klockan 6 ringde klockan. Så var vi där igen.
Kroppen börjar protestera. Magen har kraschat. Migrän. Dålig syn. Skakningar.
Men vad tusan... Jag har kul. Det är inte som att jag lider. Onödigt med sömnen men bra att passa på att göra roliga saker också. Ingen vinner på att jag sitter här och gråter över att jag vill hem.
Faktum kvarstår dock... Jag börjar sakna familjen rejält nu. Borta bra men hemma bäst. Känns väldigt långt till fredag kväll!
Vilken fantastisk man jag har som tar så bra hand om de värdefullaste i mitt liv. Dygnet runt utan tvekan. Jag är stolt över honom. Över oss!!! Vi är jämställda föräldrar som delar ansvaret. Det är så självklart egentligen. Det kommer vara jobbigt att åka på skolvecka även i fortsättningen. Men det går ju, tack vare att vi är en sammansvetsad familj. Barnen har en fantastisk pappa och jag har en fantastisk man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar