Jag gjorde det!

Idag kom intyget från mästarutbildningen. Även om det är själva mästarbrevet som jag egentligen går och väntar på så är det ändå kul att få det här intyget. 

Det är inte mästarutbildningen i sig som jag är stolt över. Jag kan i ärlighetens namn säga att det inte var särskilt svårt. Det har inte slitit ut mig. Den universitetsutbildning som jag läser är ju egentligen sjukt mycket tuffare och kräver betydligt mer av mig. Mästarbrevet bygger snarare på erfarenhet inom ett hantverk och det får man ju av tiden. Tidsaspekten är ett av behörighetskraven för mästarbrevet. Därför känns det inte som att jag firar någon direkt prestation. 

Det jag egentligen är mest nöjd över är att jag genomfört en sak som jag sa att jag skulle göra. 

Jag drömde om mästarbrev för några år sedan men då hade jag inte tillräcklig behörighet. Att jag blev påmind om det i precis rätt tidpunkt är egentligen en kompis förtjänst. Emelie kom in på ämnet av nån anledning när vi hade en kär återträff på O'Learys efter lång tid ifrån varandra. Då slängde jag ur mig att jag skulle ansöka. Vilket jag också gjorde då på natten efter några drinkar. 

Så idag har jag liksom gjort det. 

Jag är stolt över att jag tar chanser när de ges och jag är stolt över att jag då och då kastar mig ut i det okända. Det är mer värt än själva mästarbrevet. Jag hoppas att jag alltid kommer vara nyfiken på livet och nyfiken att testa nya saker. 

Vi klarar så mycket mer än vi tror!