Igår hade de luciafirande på Klaras avdelning. Jag och Jonas satt intryckta i ett hörn nånstans långt från barnen. Klara satte sig mitt i ringen och Hannes satt bakom och tog storebrorsrollen på största allvar. De märks att de är trygga och trivs där. Tillsammans är de riktigt starka och självständiga.
Jag dog söt-döden flera gånger om.
Men det var varmt. Och ljudnivån var hög. Och alla satt som packade sillar. Jag satt på en pappas fot.
De hade slagit ihop sångsamlingen med en annan avdelning så det var väl runt 30-35 barn (inkl syskon) och minst lika många föräldrar. I ett rum.
Förskollärarna fick blommor och tackkort. Jag hoppas att de förstår hur glada vi är över att just de tar hand om det finaste vi har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar