Känslosamt

Har haft några riktigt känslosamma gråtkvällar de senaste dagarna. Uterummet rör upp starka känslor. 

Vårt uterum har egentligen en historia som jag inte delat med så många. 

När vi gifte oss 20/5 2012 så fick vi en bröllopsgåva av min pappa. Vi fick ett orangeri. Eller pengar som skulle gå till ett orangeri. Det var något jag drömde om och pratade om mycket med pappa då vi precis hade köpt huset. Vi bläddrade i tidningar, utbytte idéer och skissade. Sen blev pappa sämre. Vi förstod att pappa aldrig skulle hinna se vårt orangeri. Jag sa till honom att en dag... En dag ska vi ha ett orangeri med en liten skylt i metall där det står "Till minne av dig, pappa". Där kommer jag kunna jag samla kraft och minnas alla fina stunder. 

I slutet av sommaren tog han sitt sista andetag. 

Det som är så känslosamt är att just på vår bröllopsdag 20/5 tre år senare fick vi vårt bygglov för uterummet. Och det byggs i en stil som påminner mycket om de orangerier som jag drömde om och "satte hörn" på i tidningarna som vi fick då av pappa. 

Usch. Jag kan inte ens skriva det här utan att gråta.