Overkligt

Ibland får jag overklighetskänslor. Som att saker inte händer på riktigt. Just nu är ett sånt ögonblick. Ligger på en dyna på altanen och njuter av solen för första gången i år. Klara sover. Jonas bygger. Hannes är på förskolan. Min rapport ska skickas in ikväll.

Tittar på vårt hus och förundras över att vi bor där. Vilket fint hus! Där finns allt man kan behöva och lite till. Där är allt anpassat efter våra önskemål så långt det går. Och där bor vi. VI! Vi fyra. FYRA! Vi är fyra!! Jag har en egen familj med två fantastiska barn. Jag. JAG har det!

Så fortsätter tankarna så. 

Ibland tänker jag att det inte är bra att ha det så här bra. Det är farligt på nåt vis. Livet är inte perfekt och ska inte vara det. Men mitt är ju det. Ibland tänker jag att jag kanske får ha det såhär bra nu för att jag har gått igenom några kämpiga år tidigare, och då är det kanske inte så farligt. Då kanske det inte behöver betyda att det är något farligt som väntar runt knuten. Men ibland tänker jag att vi har det för bra. För farligt bra. 

Just nu är jag bara tacksam att vi har det så här bra.