Jag har sagt upp salongen. Det är som ett erkännande inför mig själv att jag har förlorat den här striden. Det har känts som en surdeg som har legat och grott i min kropp och det har varit laddat med negativa känslor varje gång jag får en räkning eller måste åka till salongen. Jag förlorar ca 80 000kr. Pengar som jag gärna skulle lägga på studier eller något som höjer livskvalitén eftersom vi lever helt utan marginaler i vår ekonomi nu så länge jag är föräldraledig och sedan studerar.
Men det är inte bara pengar jag förlorar. Jag förlorar även en del av min identitet. Att arbeta med något kreativt och skapande. Jag erkänner i och med detta att min kropp är ett arsel som sviker mig. Jag får en ny stämpel som jag inte trivs med - en fysisk begränsning. Det är värre än det ekonomiska.
Det positiva är att jag nu kan ägna mig helhjärtat åt min nya karriär och lägga all energi på något som gynnar mig istället för att ödsla mer energi på något där jag inte har en chans att vinna. Nu kan jag kanalisera all vilja och styrka mot rätt mål. Jag ska ta med tusan bli världens bästa coach eller studie- och yrkesvägledare. Och jag ska aldrig rekommendera nån att bli frisör. Haha. Näää inte riktigt så.
Anledningen till att jag slutar arbeta som frisör beror på ett fysiskt handikapp. En progressiv sjukdom som blir värre med åren. Det finns inget bot mot sjukdomen och därför finns det ingen framtid för mig som frisör. Det känns skit. Men samtidigt så är det en kunskap jag bär med mig hela livet och kan utöva på hobbynivå när lusten smyger sig på. Jag har lika mycket kreativitet och skapande i min kropp även om händerna sviker för att utöva det proffisionellt på heltid. Jag kan lära mina barn om de vill och jag kan alltid stå och latja med saxen och färgpenseln på en ickeproffesionell nivå om kroppen tillåter. Som trädgårdsarbete typ. Man kan vara duktig på det utan att utöva det proffesionellt. Eller vilken hobby som helst.
Jag har ju påbörjat en plan B så det känns som att jag är redo för det här. Det kommer aldrig bli rätt tid för att förlora en strid men om det ska ske så är det nu. Eva är uppsagd och föreningen är informerad. Nu ska jag göra mitt yttersta för att sälja loss inventarier så att den ekonomiska förlusten blir så liten som möjligt.
Nu inleds ett nytt kapitel i mitt liv. Jag lägger en del av min identitet bakom mig. Jag tränar på att acceptera att jag har gjort mitt bästa och att det inte är så farligt. Jag kan vara kreativ och skapande utanför min arbetstid. Jag är inte mitt arbete. Jag är inte min sjukdom. Jag kommer inte hamna i ekonomiskt trubbel.
Jag är fortfarande samma Maria Winberg. Och det är inte fy skam.
Och vill ni köpa hårprodukter billigt inför jul... (julklappstips) så hojta till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar