Barnen ❤️

När jag blev gravid för andra gången så var jag deprimerad av många olika anledningar. Jag fick remiss till en kurator. 

En del av min depression berodde på att min första förlossning var som ett trauma för mig. Under den tiden kämpade dessutom min pappa mot cancer. Han förlorade den kampen. Det gjorde att jag tappade tron på min kropp. Jag var besviken på att min kropp inte gjorde vad som förväntades av den och det blandades ihop med en rädsla att jag bär samma gener som min pappa. Det ledde till dödsångest.

En sak som min kurator sa då fastnade verkligen... Hon liksom accepterade min rädsla och utgick från den. Jag var rädd att jag riskerade allt jag har genom att bli gravid igen. Att min son skulle förlora sin mamma antingen för att jag dör under förlossningen eller för att jag skulle bli ännu mer deprimerad. 

Då sa kuratorn:

"Men om vi utgår ifrån att det värsta skulle hända... Då har din son åtminstone fått ett syskon. Då är de två stycken som tillsammans kan gå igenom livet med den erfarenheten i bagaget."

Så jäkla sant. Där och då förflyttades fokus på att jag kanske gör mitt barn föräldralös till att jag ger mitt barn ett syskon. Och jag köpte det eftersom hon inte förnekade att det skulle kunna hända eller negligerade min rädsla. 

Jag är så glad att Hannes och Klara är ett sånt starkt team. De har varandra i vått och torrt. 

Och idag mår jag bra. Kejsarsnittet gick hur bra som helst och min kropp repade sig snabbare än nån hade kunnat ana. Idag vågar jag tro på min kropp och jag känner mig inte längre fången i en kropp som inte klarar av saker. 

Och vilken gåva jag fick!!!! Det där gjorde jag tamejfan bra alltså.