"Marknan var en hit tyckte Hannes. Jag tänkte gå en sväng själv ikväll eller imorgon och kolla. Otroligt mycket folk i år!! Skulle varit kul att åka en karusell men tänker inte köa bland kidsen 😄 Tråkigt att bli äldre på det sättet. Fast egentligen, varför ska inte jag kunna åka en karusell om jag vill det? Nä jag ska nog ägna kvällen i virvelvinden när jag tänker efter 😉"
En timme senare stod jag och Marlene i biljettkassan och köpte ett häfte med biljetter. Succén var given. Vi hade sjukt roligt och vi skrattade tills känslorna svämmade över. Sån frihetskänsla och en sån kick det gav!!! Jag skrattar fortfarande då jag tänker på när vi satt i en av de mildare karusellerna och Marlene börjar skrika från första stund då den startade. Jag skrattade och jag skrattade tills ansiktet vred sig i ett sånt där okontrollerat ful-skratt som inte gick att stoppa. Vilken urladdning.
Några karuseller senare satt vi i en av områdets värstingar och kramphöll i handtagen. Vi flög hit och dit, runt runt och uppochner. Visst kom tankarna "hur säker är den här egentligen?" men med hjärtmedicin i kroppen som skyddar hjärtat från adrenalin så var jag ändå så lugn och cool att jag kunde skaka av mig oron med "äsch nu sitter jag ju här, nu kan jag inte göra annat än att åka med". Och det gjorde vi. Vi åkte med. Och skrek och skrattade tills det var dags att cykla hemåt.
Tack Marlene för att du följde med och delade upplevelsen med mig ❤️
Storbarna....
SvaraRadera