Besviken.

I helgen åker jag och min man på dag-spa. Min mamma gav det till mig och Jonas för att vi ska kunna åka och få lite guldkant och vårda relationen. Barnen stannar med "momma". 

Vi hoppas att detta kommer hjälpa oss i balans igen, enskilt och som par. Det har varit lite tuffa tider. 

Det slår mig faktiskt att ytterst få i vår närhet vet hur det står till med oss. 

Med Maria. 

Med Jonas. 

Med Maria och Jonas. 

Alltså verkligen helt ovetandes.

Många läser min blogg och utgår från den. Sorgligt ofullständigt. Frågar ingenting. Kommenterar ingenting. Kanske kollar min instagram och tycker att kombinationen blogg och instagram ger tillräcklig information för att skapa en bild av hur jag tänker, känner och mår. Till och med tillräcklig information för att bilda en egen uppfattning om hur Jonas tänker, känner och mår. 

 

Det är en anledning till varför jag då och då väljer att inte skriva alls på bloggen. 

Jag känner mig innerst inne besviken. 

Besviken över att det blir så uppenbart vilka som bryr sig på riktigt. 

Därför skriver jag just om vardagliga saker här. Ett litet skrap på ytan. För att allt det andra borde familj och nära vänner se, känna eller fråga om. Åtminstone förr eller senare. 

Ja så känns det. 

Sen finns det ni som bryr er också ❤️ Jag vet också vilka ni är och hoppas att ni inte tar åt er.