Han började säga att han hade varit in i vårt sovrum när vi sov. Han hade tittat in och konstaterat att vi sov och då hade han låtit oss sova vidare. "Jag gick inte och la mig med er e".
Vi reagerade väl inte tillräckligt så han upprepade flera gånger tills vi äntligen ställde en motfråga.
"Nähä. Vad gjorde du sen då?".
"Då gick jag ner för trappen. Och sen gick jag ut. UTAN ytterkläder. Och utanför dörren var det en trappa som gick ÄNDA upp till molnen. Och när jag kom upp till molnen så fick jag träffa morfar".
Allt detta sa han i ett svep. Sen vände han på klacken och gick.
Alltså... Lillgubben!!!! Jag dog såklart en smula av så många anledningar. Min fina lilla Hannes. Han har säkert drömt det där ju!!
Både jag och Jonas blev väldigt förvånade och konstaterade att vi inte pratat om något som rör morfar eller molnen eller att rymma iväg på natten.
Jag förstår varför han var så angelägen att berätta. Det var säkert skönt för honom att bara säga det och sen låta bli att höra våra reaktioner och frågor genom att bara gå därifrån.
Bara han inte får idéer att gå ut på natten nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar