Låt...mig...sova...

Tomten, jag vill ha sömn i julklapp.

Nu är det sömnbrist så det skriker om det på kronobodgatan. Klara har haft feber och varit extremt gnällig. Hon sover inte alls på nätterna. Och då menar jag verkligen INTE ALLS. Gick bra två nätter i nya rummet men sen blev det andra bullar. 

Vi är knäckta och har börjat sluddra och hallucinera här hemma. Går ju inte att ta igen sömnen på dagarna heller med ett annat barn som inte sover på dagtid. 

Imorse höll jag på att ramla i trappen med Klara. Till och med balansen är försämrad. Otäckt med sömnbrist på det sättet. Man blir nästan en fara för sig själv och sin omgivning. Jonas försov sig till jobbet igår. Han har ju inte precis ett riskfritt yrke så sömnen är viktig för honom också.

Det är ju förstås samma för oss alla småbarnsföräldrar men det gör ju inte saken lättare. Ibland blir det snarare en ond spiral av att höra om allas sömnbrist. Blir trött av att ens prata om sömnbrist egentligen.

Bara att försöka hålla ut och hoppas att det vänder snart. Koffein i stora mängder och snus har blivit min lösning för att hålla mig klar i skallen.