Emelie

Tänk att jag har återförenats med Emelie. Min Emelie. Som en syster eller soulmate från dag ett i Stockholm. En vänskap som fick ett hjärtskärande slut då det skar sig och gick käpprätt åt helvete. 

Men plötsligt har vi återförenats och det känns bara så naturligt. Kemin stämmer och pusselbitar börjar försiktigt falla på plats. 

Jag är så tacksam. Min dotter är döpt efter henne. Amelie. Emelie har aldrig försvunnit ur mina tankar.

Den typen av vänskap är alldeles för dyrbar för att låta gå helt förlorad. Och båda verkar ha lärt sig livets stora gåta. Älska... glömma... och förlåta.