Tunghäfta

Vi lär oss om proffesionella samtal och samtalsmetoder i den här kursen. Superintressant. Men ju mer jag lär mig desto mer tyst och sluten blir jag. Rädd att samtala på fel sätt. Att ställa fel sorts frågor. Lagom många öppna och slutna frågor. Sällan ledande och absolut inte attackerande. Omformulera och återkoppla. Sammanfatta och reflektera. Tänk på ditt kroppsspråk. Var lyhörd och följsam. Skratta på rätt ställe. Respektera berättelsen och för allt i världen: säg INTE "...det är ungefär som när jag..." 

Idag skulle vi tillämpa våra nya kunskaper i en vägledningsövning. Det gick SÅ dåligt. Usch. Jag fick tunghäfta och kunde varken lyssna eller prata eftersom surret inne i huvudet överröstade allt som min "klient" sa. Läraren sa att det kommer vara så i början. Man ska ta in, smälta och öva på det nya innan det rullar på naturligt. 

Räkna med att jag kommer vara helt wierd när jag pratar med er den närmsta tiden. Omöjligt att inte tänka på det här nu ju! 

Så många ledande och värderande frågor jag ställer till Hannes!! Herregud. "Var det roligt med pappa idag?", "Är glassen god?", "Nu känns det bättre i foten, va?". 

Och så många gånger som jag reflekterar andras problem genom egna upplevelser "ja ungefär som den gången när jag..."

Det är väl okej i privata samtal. Men inte i proffesionella samtal. Undantagsfall om man kort kan förmedla att man förstår utan att ta över ordet med sin egen berättelse. 

Hjälp. Jag trodde det här var mitt starka kort. Prata med främmande människor och sätta dem i fokus är A och O som frisör. Men nu är jag helt förstummad och vilse i hur man lyssnar och pratar normalt fast "rätt".