Igår föreslog Magnus att vi skulle jogga. Öh... Jaha? Men jag har ju fött barn, tänkte jag. Det var över två år sedan jag sprang och då svor jag över sista sträckan på blodomloppet. Men han lyckades övertala mig och vi sprang hela sträckan vid hamnen bort mot... ja men... däråt. Jag pinkade inte på mig och andningen var hyfsat lugn. Det gick riktigt bra faktiskt. Fick inte håll och snorade inte så värst hysteriskt. Vi kunde till och med prata hela sträckan.
Jättenöjd är jag!
Så nu har vi tydligen bestämt att vi ska varva promenader och jogging ett tag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar