Känns både sorgligt och skönt. Som jag älskar att vara med mina barn! Mina solstrålar och fantastiska underbaringar.
Samtidigt blir det lite isolerande emellanåt att vara hemma på heltid och ibland överväldigande att det är jag som är "in charge". Det är upp till mig och bara mig. Det är jag som planerar, känner in, läser av, passar, vaktar, uppfostrar, söver, väcker, tröstar, fixar all kost, ligger steget före och har ett tålamod av guld.
Nu blir det så här i några månader. Det blir en nyttig erfarenhet för alla i familjen. Men ja... Just nu känns jobbigt att åka ifrån dem i en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar