Käftsmäll

Har svårt att sova och började läsa i min första blogg om vad jag sysslade med då Hannes var ett år och nån vecka. Blev helt manisk och läste tills ögonen gick i kors då jag insåg att det var precis i den här perioden som min pappa dog. Älskade fina pappa. Så otroligt viktig i mitt liv både då och nu. 

Känns märkligt och samtidigt nyttigt att läsa och minnas tillbaka. Kanske dumt när jag ska sova men när har man annars tid?! 

Mitt i sorg och planering av begravning så skolades Hannes in på förskola 15h/vecka. Lilla lilla Hannes. Jag vågade inte berätta om min pappa för förskollärarna eftersom det var för känsligt för mig så vi tog ledigt från inskolningen då vi skulle gå på begravningen. Alltså... Herregud. 

Och mitt i eländet var jag tvungen att söka jobb och hamnade på helt fel plats vilket ledde till mental kollaps. Arbetsförmedlingen ringde och skällde ut mig för att jag hade missat ett möte samma dag som pappa dog och trots att jag grät och förklarade så trodde de mig inte. Dagen efter bad handläggaren om ursäkt då det hade varit en artikel om pappa i HT. 

Dessutom så bökade kroppen rejält så jag var in och fick skära och sy "down under" då, drygt ett år efter förlossningen. 

Vilken överjävligt tuff tid jag genomgick då! 

Får lite perspektiv på saker och ting genom att gå tillbaka och läsa. Småbarnsåren i sig är intensiva, inte minst med andra barnet... Men alltså... Fy fan vad vi har det bra! Jag och Jonas har allt vi kan önska oss. Barnen, kärlek, hälsan och TID! Tid är viktigt. Mycket viktigare än allt materiellt egentligen. Jag är glad att vi idag kan ge barnen och oss själva tid. 

Vilket lyxproblem att gå och känna sig rastlös. Vad håller jag på med?!